Tankar och svarta hål
Kom och tänka på för ett tag sen att jag inte skrivit en massa tankar och åsikter om saker och ting i denna blogg. Skulle jag öppna mitt huvud helt och hållet och släppa ut allt som fanns det så skulle det bli RIKTIGT mycket text alltså :P
Jag brukar ofta fundera över det gånga året och allt som hänt. Jag kommer ihåg att jag i ett inlägg några dar innan nyår (tror jag) så skrev jag att år 2008 var skitkasst, och det var det överlag. På nyårsdagen då jag jobbade och var allmänt seg så funderade jag på vad som var positivt år 2008, och jag kom på tre saker tror jag.
Jag och Timmy blev sambos,
Jag tog studenten,
och jag tog mitt körkort.
Annars så vette fan vad som var bra?
Som de flesta vet så tog det slut mellan mig och Timmy i april år 2008. Det är dock bara några få som vet den verkliga anledningen och det kommer också förbli så. Den lilla bild om att Timmy och jag är det perfekta paret och alltid varit får fortsätta att finnas kvar. Finns ingen anledning att berätta och dra upp all den skiten. Det var iafl det hemskaste som jag varit med om. Jag trodde aldrig att man kunde ha så ont i hjärtat och själen så det liksom gjorde ont fysiskt i en?
Hur svårt det än var så lyckades jag/vi att fixa det. Mycket av det uppbrottet hängde på mig. Jag vet inte hur många det är som trott att Timmy varit otrogen, men NEJ, det var han inte. Timmy är inte sådan, och dessutom hade jag inte suttit ute i friheten isåfall, då hade jag suttit inne för mord på två personer.
Hmm, det låter som att allt är kasst och att Timmy och jag är helt aaaah, men helt ärligt så är vi ett lyckligt par nu :) Vi har alltid haft det bra tills vi hamnade i vår svacka, men är det så konstigt? Vi hade varit ihop i lite mer än tre år, långdistansförhållande plus att vi var så otroligt unga (15 resp. 16 )när vi träffades. Vi träffades mitt i livet då man fortfarande växer och utvecklas som personer.
Att vi lyckats hålla ihop och "bara" gjort slut en gång är lite av ett mirakel. Det är inte många som fixar det, tyvärr. Vi kämpar iafl vidare och har ett bra förhållande igen. Ett nytt förhållande där vi fått ta väldigt jobbiga saker och fått starta ett helt nytt kapitel i vårt liv.
Jag kommer ihåg en gång när vi tittade på tv i vårt hem och sedan gick jag igenom hallen och skulle på toa och jag bara stannade upp och vände mig om och tittade mot Timmy. Han tittade tillbaka och jag sa till honom att det är fan inte klokt att vi äntligen var där vi ville. Vi har en egen lägenhet, vi bor ihop, vi är sambos. Som vi väntat och längtat. Det är inte klokt.
Mjoo, detta inlägget fick handla om detta. Mycket flummigt måste jag säga, men roligt. Det är så roligt, ibland känner man att allt är toppen och ibland vill man bara skrika GAAAAAAAAH! Det är också roligt att bara skriva en massa, en del är lite osammanhängande, men vet ni vad Det gör inget :)
Sist när min älskade Emilia var här och vi pratade så satt vi och skrattade vi assen av oss då vi pratade om folk som tycker så jävla synd om sig själva. Klart att man tycker synd om sig själv. Jag är en VÄRLDSMÄSTARE på att tycka synd om mig själv, och jag är BÄST på att se saker ur den mest negativa synvinkeln som finns.
MEN jag gör alltid nånting åt det!
Jag har min nedgång och sen så tänker jag WHAT THE FUCK?! Jag blir alltid arg på mig själv när jag tycker synd om mig , för jag kan inte hjälpa det, samtidigt som jag tänker på dom som verkligen har ordentliga problem? Det blir lite utav en ond cirkel, men men :P
Jag läser runt på en del bloggar och det är bara "mitt liv är ett helvete", "ingen förstår mig", "vad är meningen med livet" och min och Emilias personliga favorit: "Jag befinner mig i mitt svarta hål..."
Det där svarta hålet alltså. Jag vet inte HUR mycket som Emilia och jag skrattade åt det, för det där jävla hålet är så jävla patetiskt. TA ER UR DET JÄVLA HÅLET OCH GÖR NÅT ÅT ERA LIV! Måla det rosa, skaffa en hobby, fixa lite perspektiv över det hela!!!
Andas, andas, andas... Jag vill verkligen påpeka med att folk mår dåligt, jag vet det. Folk skriver om det i sina bloggar, självklart, vad är den annars till för?
Det jag egentligen vill komma fram till är att OM du nu mår så förbannat dåligt så gör nåt åt det, det finns så mycket häjlp att få i denna världen så det är inte klokt. Den enda som kan göra nåt åt dig och ditt "svarta hål" är du själv. Förhoppningsvis med någons hjälp. Tänk på det.
Jag brukar ofta fundera över det gånga året och allt som hänt. Jag kommer ihåg att jag i ett inlägg några dar innan nyår (tror jag) så skrev jag att år 2008 var skitkasst, och det var det överlag. På nyårsdagen då jag jobbade och var allmänt seg så funderade jag på vad som var positivt år 2008, och jag kom på tre saker tror jag.
Jag och Timmy blev sambos,
Jag tog studenten,
och jag tog mitt körkort.
Annars så vette fan vad som var bra?
Som de flesta vet så tog det slut mellan mig och Timmy i april år 2008. Det är dock bara några få som vet den verkliga anledningen och det kommer också förbli så. Den lilla bild om att Timmy och jag är det perfekta paret och alltid varit får fortsätta att finnas kvar. Finns ingen anledning att berätta och dra upp all den skiten. Det var iafl det hemskaste som jag varit med om. Jag trodde aldrig att man kunde ha så ont i hjärtat och själen så det liksom gjorde ont fysiskt i en?
Hur svårt det än var så lyckades jag/vi att fixa det. Mycket av det uppbrottet hängde på mig. Jag vet inte hur många det är som trott att Timmy varit otrogen, men NEJ, det var han inte. Timmy är inte sådan, och dessutom hade jag inte suttit ute i friheten isåfall, då hade jag suttit inne för mord på två personer.
Hmm, det låter som att allt är kasst och att Timmy och jag är helt aaaah, men helt ärligt så är vi ett lyckligt par nu :) Vi har alltid haft det bra tills vi hamnade i vår svacka, men är det så konstigt? Vi hade varit ihop i lite mer än tre år, långdistansförhållande plus att vi var så otroligt unga (15 resp. 16 )när vi träffades. Vi träffades mitt i livet då man fortfarande växer och utvecklas som personer.
Att vi lyckats hålla ihop och "bara" gjort slut en gång är lite av ett mirakel. Det är inte många som fixar det, tyvärr. Vi kämpar iafl vidare och har ett bra förhållande igen. Ett nytt förhållande där vi fått ta väldigt jobbiga saker och fått starta ett helt nytt kapitel i vårt liv.
Jag kommer ihåg en gång när vi tittade på tv i vårt hem och sedan gick jag igenom hallen och skulle på toa och jag bara stannade upp och vände mig om och tittade mot Timmy. Han tittade tillbaka och jag sa till honom att det är fan inte klokt att vi äntligen var där vi ville. Vi har en egen lägenhet, vi bor ihop, vi är sambos. Som vi väntat och längtat. Det är inte klokt.
Mjoo, detta inlägget fick handla om detta. Mycket flummigt måste jag säga, men roligt. Det är så roligt, ibland känner man att allt är toppen och ibland vill man bara skrika GAAAAAAAAH! Det är också roligt att bara skriva en massa, en del är lite osammanhängande, men vet ni vad Det gör inget :)
Sist när min älskade Emilia var här och vi pratade så satt vi och skrattade vi assen av oss då vi pratade om folk som tycker så jävla synd om sig själva. Klart att man tycker synd om sig själv. Jag är en VÄRLDSMÄSTARE på att tycka synd om mig själv, och jag är BÄST på att se saker ur den mest negativa synvinkeln som finns.
MEN jag gör alltid nånting åt det!
Jag har min nedgång och sen så tänker jag WHAT THE FUCK?! Jag blir alltid arg på mig själv när jag tycker synd om mig , för jag kan inte hjälpa det, samtidigt som jag tänker på dom som verkligen har ordentliga problem? Det blir lite utav en ond cirkel, men men :P
Jag läser runt på en del bloggar och det är bara "mitt liv är ett helvete", "ingen förstår mig", "vad är meningen med livet" och min och Emilias personliga favorit: "Jag befinner mig i mitt svarta hål..."
Det där svarta hålet alltså. Jag vet inte HUR mycket som Emilia och jag skrattade åt det, för det där jävla hålet är så jävla patetiskt. TA ER UR DET JÄVLA HÅLET OCH GÖR NÅT ÅT ERA LIV! Måla det rosa, skaffa en hobby, fixa lite perspektiv över det hela!!!
Andas, andas, andas... Jag vill verkligen påpeka med att folk mår dåligt, jag vet det. Folk skriver om det i sina bloggar, självklart, vad är den annars till för?
Det jag egentligen vill komma fram till är att OM du nu mår så förbannat dåligt så gör nåt åt det, det finns så mycket häjlp att få i denna världen så det är inte klokt. Den enda som kan göra nåt åt dig och ditt "svarta hål" är du själv. Förhoppningsvis med någons hjälp. Tänk på det.
Kommentarer
Trackback
